Den trettonde gästen

I den andra boken är David och Larissa på lägerskola. ”Känn er som Carl von Linnés lärjungar”, uppmanar läraren och skickar ut sina elever på uppdrag, ”men gå absolut inte i närheten av den nedlagda gruvan!” Men det är just vad David och Larissa gör. Inte nog med det, de klättrar dit ner också - på jakt efter en mystisk man, som ideligen dykt upp i deras närhet på sista tiden och nu försvunnit ner i ett av schakten. Ju djupare de tränger i gruvgångarna, desto märkligare ting stöter de på. Finns det ett samband med den senaste tidens tidningsskriverier om skändning av kända vetenskapsmäns gravar? När Larissa till slut ställs öga mot öga med en exakt kopia av sig själv, anar de vem de har att göra med. Det är inte bara de själva som är hotade - hela mänskligheten kan drabbas!”Den trettonde gästen” väjer inte för existentiella frågor: Hur lever vi våra liv på jorden? Tänker vi människor bara på oss själva? Och är det bara vi själva som drabbas av giriga och kortsiktiga beslut? Eller finns det någon mer därute ...? Berättelsen handlar också om ung kärlek, och hur det känns att kyssa någon nere i en kolsvart underjordisk sal. Framför allt handlar den om den tomma stolen runt det dukade bordet i gruvan, där den trettonde gästen skulle ha suttit. Han, vars grav var tom!