âDin pappa ska bli den fÃķrste som fÃĨr en kula i pannanâ, sÃĪger han.
Den vÃĨren blÃĨser det upp till storm i den jugoslaviska republik dÃĪr Negra levt hela sitt liv. SkolgÃĨrden tÃĪcks av nationalistiskt klotter. FÃķrÃĪldrar viskar om krig nÃĪr de tror att barnen sover. Och snart, innan det ens blivit sommar, sÃĪtts ÃĪven Negra pÃĨ en buss och ser hela sitt liv fÃķrsvinna i bakrutan.
Jag var precis som du ÃĪr en personlig berÃĪttelse om ett barns vÃĪg frÃĨn tryggheten i byn till ett liv lÃĨngt borta. Det ÃĪr en resa fÃķrbi vÃĪgspÃĪrrar och bevÃĪpnade mÃĪn, dÃĪr en svettig barnhand hÃĨller hÃĨrt i 50 skrynkliga tyska D-mark. Det ÃĪr ett liv av vÃĪntan, oro och matpaket frÃĨn RÃķda korset. Och till sist en lÃĨng bussresa till ett land i norr, dÃĪr alla ÃĪter knÃĪckebrÃķd och dÃĪr man ÃĪndÃĨ inte ska stanna. Eller?