Possivhuskonceptet hor blivit allt populärare under de senaste tjugo åren och bedöms spela en viktig roll för att anpassa bostadssektorn till klimat- och miljöpolitiska mål. För att sådana byggnader ska kunna göra skillnad måste de dock få en större utbredning och bli accepterade av etablerade aktörer och institutioner. Utbyggnaden av passivhus innebär förändringar och anpassningar i olika delar av samhället. Dessa innefattar institutionella och organisatoriska förändringar, samt marknadsförändringar och en anpassad lagstiftning. Tidigare forskning har framförallt studerat demonstrationsprojekt eller hor tagit för givet att en spridning av possivhus kommer att leda till en fullskalig omställning av byggsektorn. Detta lägger otillbörligt fokus pö nya aktörer och tekniker som utvecklats utan bredare social förankring. Denna avhandling studerar utbyggnaden av passivhus med fokus på "mainstreoming". Det innebär att fokus ligger på olika sociala arenor där spridningen av passivhus förhandlas mellan nya och etablerade aktörer. Avhandlingen bidrar till att presentera en övergripande bild av hur passivhusutbyggnod tar form genom en studie av försök att sprida dessa byggnader i Sverige. Avhandlingen visar hur sådana försök delvis har lyckats i specifika företag och regioner, men den visar också hur en normalisering av dessa byggnader har varit begränsad på grund av marknads-, lagstiftnings- och politiska aspekter.