Exploring the Role of Visualization in Climate Change Communication – an Audience Perspective

Based on a social semiotic theoretical framework, this thesis employs focus group interviews to study participants’ meaning-making related to two cases of climate visualization: a dome theatre movie developed for Swedish high school students with the aim of encouraging reflection on climate change causes, impacts and mitigation alternatives, and a web-based tool for climate change adaptation developed to assist Nordic homeowners in adapting to the local impacts of climate change.

The results of this thesis show that climate visualization can help audiences concretize otherwise abstract aspects of climate change, and that the localized focus can make climate change appear more personally relevant and interesting for targeted audiences. Nevertheless, despite these communicative qualities, the analyses also show that participants’ interpretations are shaped by their preconceptions of climate change as a global and distant issue to be solved by other actors, such as national governments, or through international policy negotiations. Although climate visualization can enhance a sense of proximity with climate change, the localization of climate risk can also lead to participants downplaying the significance of climate impacts. In addition, despite the intentions of inducing a sense of agency in both cases of climate visualization, participants critically negotiated messages concerning their roles as individuals in mitigating or adapting to climate change, and assigned this responsibility onto other actors. These findings show that although climate visualization presents certain communicative qualities, it is not a panacea for engaging lay audiences with climate change. This also underlines the importance of considering cultural and social aspects of the communicative event when studying and developing climate visualization tools as a means of communication.

Kommunikation kring klimatförändringar är ett aktuellt och relevant ämne, och många bedömare anser att kommunikation kring orsaker, effekter och åtgärdsalternativ är en viktig del i arbetet med att möta klimatutmaningarna. Klimatvisualisering är en process för att åskådliggöra klimatinformation och klimatdata med hjälp av olika tekniker och metoder för visuell framställning. I forskningslitteraturen om klimatkommunikation lyfts visualisering fram som ett möjligt sätt att öka allmänhetens engagemang i klimatfrågan. I synnerhet har utvecklingen inom informationsteknik lett till betydande framsteg som kan ses som omvälvande när det gäller att engagera lekmän i frågor som rör utsläppsminskningar och klimatanpassning. Det råder dock brist på forskning om klimatvisualisering ur ett mottagarperspektiv. Denna avhandling adresserar denna kunskapslucka. Det övergripande syftet är således att utforska visualiseringens roller i klimatkommunikation ur ett mottagarperspektiv, med särskilt fokus på hur lekmän tolkar innebörden av klimatförändringar så som de representeras i två exempel på klimatvisualisering. Avhandlingen behandlar även klimatvisualiseringens möjliga bidrag och/eller begränsningar ur ett kommunikationsperspektiv.

Med utgångspunkt i ett teoretiskt ramverk som inspirerats av socialsemiotiska teorier genomfördes fokusgruppsstudier för att studera deltagarnas meningsskapande i relation till två exempel på klimatvisualisering: en film som visas i en domteater, framtagen för svenska gymnasieelever med målsättningen att uppmuntra till reflektion kring klimatförändringarnas orsaker, effekter och alternativ för utsläppsminskning, samt ett webbaserat verktyg för klimatanpassning, som utvecklats för att stödja husägare i Norden att anpassa sig till klimatförändringarnas lokala effekter.

Resultaten av denna avhandling visar att klimatvisualisering kan stödja mottagarna att konkretisera annars abstrakta aspekter av klimatförändringar och att ett lokalt fokus kan få klimatförändringarna att framstå som mer personligt relevanta och intressanta för målgruppen. Dock visar analyserna även, trots dessa kommunikativa kvaliteter, att deltagarnas tolkningar formas av deras förförståelse om klimatförändringar som ett globalt och avlägset problem som ska lösas av andra aktörer, såsom nationella regeringar, eller genom internationella politiska förhandlingar. Även om klimatvisualisering kan förstärka känslan av närhet till klimatförändringar, kan lokaliseringen av klimatriskerna även leda till att deltagare tonar ned de lokala klimatriskernas betydelse. Dessutom, trots att båda fallen av klimatvisualisering avsåg att skapa en känsla av att kunna påverka, blev ansvaret för klimatåtgärder föremål för kritisk förhandling från deltagarnas sida – de förlade ansvaret för att hantera klimatutmaningarna till andra aktörer. Dessa resultat visar att klimatvisualisering visserligen har vissa kommunikativa kvaliteter, men inte är någon patentlösning för klimatkommunikation. Detta understryker även vikten av att ta hänsyn till kulturella och sociala aspekter av den kommunikativa händelsen när man studerar och utvecklar verktyg för klimatvisualisering.